Translate site

Dalkarlshyttans historia

Dalkarlshyttans historia går tillbaka till Gustav Vasas tid. År 1541 omtalades här en hytta, och 1549 omnämndes som ägare till denna Fremunder Ersson. Hyttan ägde bestånd till förra hälften av 1600-talet. En stångjärnshammare byggdes 1554 på södra sidan av Lindesån. Anläggare var troligen kyrkoherde i Linde, Andreas Eriksson; i varje fall drev denne hammaren på 1560-80 talen.

I mitten av 1600-talet fick länets förste bergmästare tillika Lindesbergs första borgmästare, privilegier på två hammarsmedjor, Övre och Nedre Dalkarlshyttan. År 1788 anlades ett manufakturverk med två kniphamrar på området och i slutet av 1800-talet genomgick bruket en nydaning, aktiebolag bildades, den äldre masugnen byggdes om och ett gjuteri anlades. Sedan 1872 fanns också en kraftstation vid Dalkarlshyttan.

Järnhanteringen pågick fram till 1930-talet då den upphörde helt. Bruket fick då under en period en ny inriktning på kalk och dolomittillgångarna i regionen. Denna verksamhet expanderade ytterligare under 1940-talet till att också omfatta ett sågverk, en kvarn och en kraftstation. Kraftstationen försörjde ca 600 abonnenter i både Lindesberg och Ramsbergs kommuner. På 1970-talet revs kvarnen och kraftstationen övertogs av kommunen. År 1979 lades även sågverket ner. Därefter stod byggnaden oanvänd fram tills renoveringen och ombyggnationen påbörjades i slutet av 1980-talet.

Masugnen renoveras

Behovet av lokaler gjorde att byggnadsherren Mats Lagerman i slutet av åttiotalet köpte fastigheten Masugnen av kommunen. Företaget köpte in byggnaden för ringa 80 000 kr och tanken var att byggnaden skulle inredas till ett modernt företagshotell. Byggnadsherren hade redan på skissplanet intresserade hyresgäster. Renoveringen av Masugnen var omfattande och tog drygt ett år att genomföra. Renoveringen kostade drygt 12 miljoner kronor och 1989 invigdes de nya lokalerna som då bl.a. hyste Rivteknik, Optirock och Landstinget.

När renoveringen av Masugnen påbörjades, var byggnaden väldigt illa åtgången. Det krävdes stora och omfattande åtgärder för att få byggnaden till det skick som den är i idag. Mycket fick rivas och bytas ut och renoveringen blev både kostsammare och tog betydligt längre tid att färdigställa än beräknat. I den stora huvudbyggnaden fanns t.ex. en jättelik järnsilo som nådde ända upp till takfoten. För att kunna avlägsna denna gigantiska pjäs, var man tvungen att använda ca 280 sprängladdningar för att kunna transportera ut mindre delar, innan hela järnsilon var borttagen helt. Ett arbete där man fick gå mycket varsamt tillväga för att inte skada den gamla byggnaden.

Antagligen har det funnits fyra Masugnar på området, men när restaureringen startade fanns bara tre av dem kvar. Vid renoveringen upptäckte man att Masugnspipan nästan var helt bevarad med många vackra detaljer bevarade från Masugnens glansdagar. Idag ryms där en imponerande konferenslokal med vacker utsikt över Dalkarlshytteån och gedigna stenväggar som vittnar om Masugnens anrika historia. Även i andra delar av huvudbyggnaden kan delar av den gamla Masugnen betraktas.

Den gula trälängan som idag kallas för Annexet, till höger om huvudentrén, är helt nybyggd. Den var för illa åtgången när renoveringen påbörjades. Trälängan har dock fortfarande samma utseende som den hade tidigare. Skifferstenarna som återfinns på väggarna i trapphuset liksom på golvet i entrén, är gammalt takskiffer från Träslottet vid Utterbergs bruk. De stora träpelarna och det gamla trätaket i entrén, är hämtade från renoveringen av det gamla tullhuset i Stockholm. Tullhuset byggdes år 1874, vilket är ungefär samtidigt som delar av Masugnen byggdes om. Caféet i receptionen är uppbyggd av gammal tegelsten från en skorstensmur som hittades vid renoveringen av Göranssonska gården på Kungsgatan.

"Hjärnhanteringen” fortsätter att förädlas vid Masugnen

Idag bedriver Lindesbergs kommun modern vuxenutbildning på området under Tillväxtförvaltningens omsorg. Den ursprungliga huvudbyggnaden Masugnen har genom åren fått kompletteras med bl.a. Herrgården, Teknikcollege samt SFI-paviljongen för att kunna tillgodose behovet av vuxenutbildning och kompetensförsörjningsinsatser i kommunen.

Än idag kan man känna historiens vingslag när man besöker Masugnen och den anrika järnhanteringen forsätter att förädlas för att kunna försörja kommunen med värdefull kompetens också i framtiden.

Uppdaterad: 2015-12-14